Fröken Svår

Såg just en kommentar på film som fick mig att haja till.. "In your age you´re becoming the man you´re going to be for the rest of your life.."

Att jag inte är min bästis är vi väl alla väldigt medvetna om vid det här laget.. Men med tanke på hur mobbad jag var från lekis till nian, att jag ständigt fick stå på mig, även i gymnasiet, för att jag inte passade in. För att jag inte passade in i mallen.. Stöptes jag då i en form där jag är dömd att tycka illa om mig själv?

Jag passar fortfarande inte in.. Är ständigt den där avvikande varelsen.. Och jag är så urbota trött på att förminska mig själv för att pressa mig in i den där jävla mallen (vilket jag alltid misslyckas med) och på att kämpa med näbbar och klor för att hävda min rätt att vara som jag är..

 

Jag är twenty-something going thirty och jag känner mig som ett pussel där inte en enda bit passar.

 

Men i lördags stod jag upp för mig själv. Bad käre herr Direktören Coffe om smakråd på klädsel då vi skulle göra staden. Och när jag stod och speglade mig och tänkte det vanliga, kan jag ha på mig detta, kände jag bara nä.. Jag är snart 30.. Jag har fan på mig vad jag vill, punkt! Kändes ganska befriande.. 

 

Övrigt.. Imorgon är det min sista semesterdag.. Känns ganska pissigt.. Då jag inte har mått så bra känns det som att jag inte har haft någon semester. Men i verklig tid har cirkus 4 veckor passerat.. Jomensåatte..

 

Det kommer även bli sjukgymnastik.. Undersökte mitt knä hos en sjukgymnat idag.. Menisken är ledsen, korsbändet uttänjt och mina leder är allmänt överrörliga.. Så har fått rörelser jag ska göra hemma till att börja med.. Har testat men det kändes inte bra.. Gjorde väldigt ont.. Men kämpar på så får vi se hur länge det håller.. ska tillbaka om tå veckor igen..