Panik...
Kollade just orange county hemmafruarna (yes guilty pleassure) och fick sån panik.
En av dem, vicky, fick reda på att hennes mamma gått bort hastigt och man fick se hur världen fullkomligen räknade för henne.
Och jag grät. Riktigt fulgrät. Tänk den dagen när min mamma dör, vad i hela friden ska jag ta mig till då? Vem och vad är jag utan mamma? Bara att skriva det får man att gråta igen.
Ni som förlorat en förälder, hur sjutton går man vidare?
Hoppas jag slipper ta reda på det på många många år.
Bromsa!!
Det går för fort nu..
Det sista målet för dagen är utbytt mot gröt, bvc föreslår att vi ska börja introducera lunch. Att börja med lite mat. Okej...
Sen kan vi börja låta henne åka i sittdelen till vagnen för hon är såpass stor nu.
Okej.. Hold up va.. Hon var ju nyss en liten fjärt som vi var tvungna att väcka vid varje måltid. En liten fågel i min famn.
Försöker att ta in allt som händer och njuta av henne. Det går så fort..
Stay or go...?
Ja hur jag ska göra med bloggen vet jag ännu inte. Är ju inte så aktiv, hahaha.
Freja har hunnit bli 5 månader. Helt galet..
