Fröken Svår

Håller på att rensa bland fb och instagram kontakter.. Är så jäkla trött på all negativ energi, tjockhat och rasism som ständigt fyller på mina flöden.. Känns jäkligt gott. Ska gå en rond till och rensa lite till för att sen vara skoningslös. Orkar inte se videos där barn och djur misshandlas, "roliga" skämt om invandrare och överviktiga.. Spyr på det..

 

Antar att den senaste tidens händelser får mig att se annorlunda på saker och ting.. No time for bullshit liksom..

 

Förövrigt kan Katrin Zytomierska ta och dra nåt gammalt över sig.. 

 

 

Idag var jag på sista mötet med Berget.. Kändes så konstigt.. Gick först bredvid på grytvägen.. Så åkte från mitt jobb till mitt... Jobb? För det är det ju inte längre..

Blev lite vi och dem känsla.. Vi som måste gå och dem som får stanna..

Var så jäkla sorgligt att gå därifrån.. Det var det liksom.. På riktigt.. Har inget mer där och göra nu förutom att lämna tillbaka nycklarna.

 

 

Måste bara rikta ett enormt stort tack till krille och mina föräldrar som ställer upp och skjutsar mig nu när jag måste ta mig ända till trönninge. Bussarna klaffar inte rktigt om man säger så.

 

Och ett fantastiskt stort tack till alla jag jobbat med på Berget.. Har haft så jäkla roligt ihop med er. Det har stundtals varit tungrott, men vi har tagit oss igenom det. För vi är en grym grupp! <3

Det var det.. Igår var sista passet på Berget.. Var så jäkla surrealistiskt att packa ihop sina saker och lämna sin arbetsplats sen 8 år. Speciellt när det inte var ett val jag själv gjort.

 

För att ta det från början..

30 augusti förlorade vi en fantastisk människa. Kvinnan jag hade förmånen att vara assistent åt. Som jag fick äran att lära känna.

I en perfekt värld hade jag och mina kollegor hjälpt varandra igenom sorgen och så småningom hittat en vardag igen på jobbet.

Nu är inte världen perfekt. Inte när pengar styr.

Nedskärningar var tvungna att göras. Mitt i allt det onda, i chocken och sorgen. Folk var tvungna att flytta på sig. När vi behöver varandra som mest. Jag är en av dem.

Det har varit många turer fram och tillbaka.. Men det hela slutar med att jag flyttas till Grytvägen i trönninge.

 

1 oktober tillträder jag tjänsten. Så fram tills dess ska jag skolas in fick jag reda på i fredags. Så hade bara två pass kvar hux flux. Och poff var dem gjorda och inskolning väntar. Känns helt jävla absurt..

 

Är så otroligt tacksam för att Disa också var på plats igår så att jag inte var ensam. Var så jäkla tungt att gå runt till alla kunder och berätta att jag skulle sluta. För att inte tala om hur kämpigt det vara att packa mina saker. Att städa bort mig själv..

 

Lyckades att hålla mig tills jag kom ut till bilen, men väl där grät jag som ett barn. Av sorg, frustration och ilska..

Hur blev det så här? Vart tog du vägen? Du var en sån som bara skulle finnas. Vart är du nu?

 

Din begravning var bland det värsta jag varit med om. Otroligt fin och personlig. Men samtidigt så oerhört smärtsam.

När klockorna började ringa för att symbolisera att cermonin skulle starta fick jag panik. Det är alltså på riktigt? Det är inget dåligt skämt? Det är sista gången jag är i samma rum som dig? Klockorna symboliserade starten på vårt sista farväl till dig och jag var inte redo..

 

Älskade du.. Om du bara visste hur mycket jag saknar dig. Hur tomt det är utan dig. Jag har så mycket jag vill berätta för dig och du är borta.

 

Jag hoppas innerligt att vi ses igen.. <3

..så kommer nästa smäll. Kan tyvärr inte skriva om vad ännu då det fortfarande är off the record så att säga. Återkommer..

 

Imorgon är det dags för begravning. Bävar verkligen för det. Men på ett sätt ska det bli skönt. Att få ta avsked ihop med andra som stod dig nära.

Du finns för alltid i våra hjärtan. <3

 

Mitt i alla grubblerier idag kom det små knackningar på dörren. Var precis vad jag behövde för att skingra tankarna. Fröken Tyra. Fick gunga och gräva en stund.

 

 

Chocken vill inte lägga sig.. Kan inte få in i huvudet att du är borta. Att vi inte kommer att ses mer. Tårarna bara rinner och jag kan inte sluta.

 

Och mitt i allt detta kaos får jag veta att jag inte får vara kvar på Berget. Att jag är en av dem som måste sluta pga nedskärningarna. Knappt ett dygn efter jag fick nyheten. Och jag ska flytta på mig snarast möjligt. Blir arbetet där jag tror att det blir tillträder jag tjänsten redan 1/10. Med inskolning på det är det ju lätt räknat att min tid på Berget kommer vara slut om sisådär 15 dagar. Mitt i all sorg och kaos ska jag lära mig ett nytt ställe, få nya kollegor och arbetstider.

 

Och fick reda på annat som gör mig arg och ledsen idag med..

 

Nu räcker det, okej? Jag behöver att något roligt händer. För jag vet inte hur länge jag kommer orka hålla näsan över vattenytan.

Nu har vi äntligen kommit hem. Men ett inlägg om resan får vänta. För en fantastisk människa har gått ur tiden. 

 

Nyheten om din bortgång nådde mig när jag precis kommit hem. För en vecka sedan lämnade du jordelivet. Mina kollegor ville inte att jag skulle få veta det på resan, vilket jag uppskattar. För nyheten fick marken att rämna. 

Hade ju så mycket jag ville berätta för dig. Goda nyheter att dela med mig av.

 

Så här i efterhand undrar jag om du inte hade det på känn. Saker du sa och gjorde får mig att fundera. 

 

Hur som haver så kommer jag att sakna dig. Dina kloka tankar, din sköna humor, våra sena samtal innan vi släckte lampan, din generositet, allt..

 

Du har kämpat så tappert. Men nu skiljs våra vägar. Och jag hoppas att du återförenats med Hasse.

 

 

 

 

 

Drömde om dig i natt, igen. Du var rädd. Rädd för att det skulle göra ont. Ditt öde hade du accepterat. Att din tid på jorden var utmätt. Men du var så rädd för att mötet med evigheten skulle vara smärtfylld.

 

Har varit små ledsen idag. Det har gått ett halvår, men det är ändå tungt. Du skulle ju klara dig. Det skulle sluta lyckligt!

Hoppas att du har det bra där du är och att du inte är rädd längre. 

 

Imorgon begravs en annan fin person som skit sjukdomen tagit ifrån oss för tidigt. Krilles moster Carina. 

Är väldigt glad för att jag träffade henne. Dock väldigt sorgligt att det inte fanns mer tid att lära känna henne.