Vila i frid
Vi kämpar med vår ilska, sorg och trötthet,
med frågorna som ständigt kräver svar,
och smärtan blir en bön för dig som vilar
i Guds förvar
med frågorna som ständigt kräver svar,
och smärtan blir en bön för dig som vilar
i Guds förvar
Sov gott
Skit sjukdom...
Går och väntar på det där samtalet.. Samtalet som meddelar att du inte finns mer. Har tänkt mycket på dig idag. På roliga och fina stunder. På att den här skit sjukdomen snart kommer att ta ytterligare en fin människa ifrån oss. Eller ska vi vara helt ärliga så är det inte sjukdomen i sig, för den besegrade du, utan det är följdsjukdomar.
Kanske har jag som personal gett lite för mycket av mig själv eftersom jag sitter på min lediga helg och tänker på dig?
Men nej, det tycker jag inte. Är snarare att du är en sån fantastisk människa som inte lämnar någon oberörd och jag kommer att sakna dig. Faktiskt.. Berget kommer bli väldigt tomt utan dig..
.....
Att gå från att sväva på små moln till att kraschlanda i limbo är något jag aldrig kommer vänja mig vid.
Är som att en del av mig inte står ut med att jag är lycklig. Att jag har hittat ljusglimtar.
De sista dagarna har varit några av de tyngsta någonsin. Ilska och besvikelse har frätt djupa sår. Jag vet att det inte hjälper att vara arg. Man kan inte hjälpa någon som inte vill bli hjälpt.
Men att se någon man älskar förstöra för sig själv och de som står närmast.. Det är hjärtekrossande.
Om du bara visste hur länge jag har längtat efter att få höra att du faktiskt bryr dig. Att du oroar dig för mig. Att jag betyder något.
Men så använder du min längtan mot mig för att jag ska förlora mark, ta ett steg tillbaka så du kan tvinga mig till reträtt.
Det är nog det värsta du någonsin gjort. Jag kan förlåta allt det andra, men inte detta.
Det fick mig att sikta mot strupen. Att säga hårda ord som jag visste skulle göra ont, sitta som ett törne i ditt inre.
Jag kan vara trevlig framöver, hålla god ton. Men inte mer. Jag orkar inte se på mer. Se förfallet. För jag går snart sönder.
Jag hoppas att du byter riktning. Att du kommer tillbaka. Att vi ska finna varandra igen bland de dunkla vrårna.
För vi är inte så olika förstår du. Hjärtat i handen, känslorna på utsidan. En ständig känsla av otillräcklighet. En värkande själ och en längtan efter att någon ska våga se det onda.
Jag förstår. Men jag kan inte göra det åt dig. Det är en resa du måste göra själv. Jag kommer finnas med dig varje steg. Men tills dess...
Jag kan inte hjälpa dig upp
Kan inte lysa upp den väg du springer
Jag kan inte vagga dig varm och lugn
Jag hör nog samma röst och bor i samma land
Med samma klockor som ringer
Du går inte ensam genom dunkla rum
Back to life..
Då var det dags att börja jobba igen.. Blev extra pass ikväll då en kollega är sjuk. Känns som att jag inte har varit där på evigheter. Ska se till att vara tidig så jag kan läsa ikapp lite.
Irriterad är jag.. Så ända in i bänken.. Återkommer med anledning.. Vill låta det smälta lite innan jag präntar ut det.. Vill inte skriva ut det i affekt.
Undrar lite grann när min aptit har tänkt att återvända.. Rostat bröd är det enda jag får i mig. Och blåbärskvarg. Inte för att lite viktminskning skulle skada, men behöver ju energi för att orka. Speciellt nu när jag ska börja jobba igen.
Har fått tid till tandläkaren. Blev kräkfärdig när jag såg det.. Nu påbörjas avbokningsdansen..
Nä, är faktiskt duktig på att gå om jag kan numera. Förr kunde jag hålla på att avboka upp till ett halvår innan jag vågade mig dit. Men denna tiden kunde jag inte.
Usch...
Irriterad är jag.. Så ända in i bänken.. Återkommer med anledning.. Vill låta det smälta lite innan jag präntar ut det.. Vill inte skriva ut det i affekt.
Undrar lite grann när min aptit har tänkt att återvända.. Rostat bröd är det enda jag får i mig. Och blåbärskvarg. Inte för att lite viktminskning skulle skada, men behöver ju energi för att orka. Speciellt nu när jag ska börja jobba igen.
Har fått tid till tandläkaren. Blev kräkfärdig när jag såg det.. Nu påbörjas avbokningsdansen..
Nä, är faktiskt duktig på att gå om jag kan numera. Förr kunde jag hålla på att avboka upp till ett halvår innan jag vågade mig dit. Men denna tiden kunde jag inte.
Usch...
Jag ser ljuset!
Nu börjar det äntligen bli bättre.. Såpass att jag faktiskt ska jobba imorgon. Ska bli gott att komma tillbaka. Har ju inte varit där på typ 3 veckor.
Just när man tror att man har koll på läget inser man att man inte har det.. Voine voine.. Herr och fru Stenmark är disträa som få..
Och så undrar jag en sak.. Har försökt att komma igång med träningen, men har varit väldigt trögt på den fronten.. De senaste 3 veckorna har jag haft träningsförbud.. Tror ni inte att motivationen har varit på topp då? What's up with that???
Har tänkt att ta det lugnt tills jag avslutat antibiotika kuren nu åtminstine så kroppen får hämta sig lite.. Men sen kan jag ju ge mig fan på att motivationen kommer vara borta.
Övrigt händer det inte mycket i fröken Svårs liv för tillfället.. Har ju som bekant nött soffan det sista..
Greetings från sjukstugan
Nu är jag trött på att vara dålig. 2 veckor med förbannat ont i magen orsakat av vätska. Sen när det väl gav mes sig och jag var taggad för jobb igen, ja då åker jag på halsfluss som tog onödigt lång tid att diagnostisera.
Har haft, och har fortfarande, jävligt ont. Har tydligen sttstreptokocker grupp c, vilket är när halsflussen blivit värre än "vanlig" halsfluss har jag fått förklarat. Förklarar i så fall mina sömnlösa nätter.
Anyhow.. Har ätit antibiotika 2 dagar nu, så nu ska det väl vända. Ser framemot att kunna äta vad jag vill igen.
Är det inte det ena...
Vaknade igår och kände direkt att det här är inte bra.. Halsen full med taggtråd och värk i kroppen.. Febern lät sig inte dröja.
Vaknade idag, halsen är ännu värre. Jobbigt att svälja, känns svullet. Bara det inte blir halsfluss av det. Har inte lust att vara sjuk och därmed hemma från jobbet ännu mer.
Har beställt mer te från tekompaniet. Har hittat 2 sorter som jag faktiskt tycker om. De kommer från four o'clock. Strawberry daquiri och citron ingefära. De första smakar som varm jordgubbssaft och den andra som det låter, men med lite sting i.
Fairtrade givetvis.
Nä.. Dricka mer te och försöka kurera mig..
....
Ingen sa att det skulle bli en enkel resa. Att jag inte skulle behöva gråta av både frustration och smärta. Allt det där var jag inställd på.
Men ingen sa hur förbannat jobbigt det skulle vara. Hur förbannat besviken man kan bli på sin egen kropp.
Jag hör ju hur det låter. Hur kan man vara besviken på sin kropp?
Tro mig, det går. Och det gör ont, så förbannat jävla ont...
Nobody said it was easy
No one ever said it would be this hard
Oh take me back to the start
No one ever said it would be this hard
Oh take me back to the start
många tårar blir det..
Har en tung och deppig dag. Besviken på resultat och folk. Känner mig ensam.
"Det blir inte alltid som man tänkt sig."
Nä men gud förbjude att det nån gång blir som man hoppas och drömmer om.
Längtar efter sol och värme. Salta bad och ljumma kvällar.
