Fröken Svår

Är ett under att mina njurar fortfarande håller..

Var hos läkaren idag.. Höjd dos på Fluoxetin och förlängd sjukskrivning.. November ut ska jag vara hemma.. Det jobbiga är att mitt illamående som jag fick av Fluoxetinen som nyligen har försvunnit riskerar att komma tillbaka.. Risken är väl ganska stor eftersom dosen höjs mkt nu..

Det roliga är att det kan trigga så humöret svänger åt andra hållet.. Så jag går runt och är manisk istället..

Och som jag har nämnt tidigare, what goes up must come down.. Blir en ond cirkel..

Allt känns så jäkla hopplöst..

En vän på bp forumet bad mig att skicka ett mejl till henne.. Att jag skulle skriva precis allt som jag tyckte och tänkte just då.. Bara låta allt rinna ur mig.. Det blev ett långt mejl.. Ett mejl fyllt av ilska, frustration, sorg, ångest och rop på hjälp.. Visste inte att jag gick och bar på allt detta.. Var skönt att få ur sig det, att få klä det i ord.. Men insåg samtidigt att jag har mycket mer att bearbeta än vad jag någonsin trott.. Jag måste gå tillbaka till mitt allra tidigaste minne och börja där.. Jag var 4 år då.. KBT kanske vore något för mig?

Imorgon ska jag ta mig samman och fika med Åsa.. Har lite ångest.. Inte över att träffa Åsa, verkligen inte, utan för att vi ska fika i stan.. Bland folk.. Får sätta oss i något hörn där ingen ser eller hör oss..