Fröken Svår

Idag har jag gjort mig av med ett stort hjärnspöke.. Jag har rensat ut Den stora för gott..
Jag var på Guldfynd och sålde min gamla förlovningsring..

Har inte vetat vad jag skulle göra med den innan.. Om jag skulle smälta ner den och göra något nytt eller vad..
Men idag, 9 år efter att den träddes på mitt finger, tog jag ett beslut. Jag sålde den.
De kommer att smälta ner den, göra ett nytt smycke och göra någon annan glad..

Nu tycker säkert många, men wtf?? Har jag grämt mig i typ 8 år??

Ja det har jag till och från.. Det var Den stora.. Den jag aldrig kommer att glömma.. Den som tog slut pga att jag blev sjuk..

Det har tagit tid för mig att bli sams med mig själv.. Att sluta klandra mig själv.. Att se att jag kunde faktiskt inte hjälpa det..
För jag är expert på att klandra mig själv för saker, stora som små.. Och det brukar ta tid för mig innan jag kan komma fram till någon sorts kompromiss med mig själv..
Ja, jag kunde ha gjort annorlunda, men det var inte mitt fel att jag blev sjuk. Att jag inte kunde se vad jag hade framför mig..

Det känns jäkligt bitterljuvt.. Mycket minnen som bubblar upp.. Tänker bläddra igenom dem.. Kanske fälla en tår eller två. Men sen ska jag packa ner minnena i en fin låda och ställa undan den i en mental vrå och låta dem vara just minnen och inget som grämer mig..


Jag har sagt det förr och jag säger det igen.. Tack kära du för att du har funnits där genom åren.. För att du var den som såg när ingen annan gjorde det.. För det är tack vare dig som jag sitter här och skriver detta..
Jag önskar dig all lycka..