En stilla stepp på törnen..
Livet är ingen dans på rosor
Snarare en stilla stepp på törnen
Hjärtat gnyr och gråter.. Det värker.. Är stundtals förtvivlat..
Mitt stackars hjärta.. Det har fått genomlida fler sorger än de flesta gör på en livstid.. Men det är så det blir när man bär känslorna på utsidan och hjärtat i händerna.. Det som tycks vara en bagatell för dig kan vara något förkrossande för mig..
Det har varit tunga dagar.. Men tack vare dig, underbara Ulle, har det fungerat.. En minut i sänder, djupa andetag.. Tack käraste du för att du har lyssnat på och stått ut med mitt gnäll i veckan.. <3
Här står livet i farstun, så nära inpå
Men det är nåt som gnaver ändå
Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
Och jag ser hur du tänker på nåt, hur du längtar dig bort
Som en fågel i bur
En obehaglig distans
En konstig känsla någonstans
Det känns tomt, eller hur
0 Kommentarer till "En stilla stepp på törnen.."
