På lördag..
..blir min älskade skrutta 7 månader. 7 jäkla månader. Försöker att hänga med och njuta av det mirakel som hon är.
Här hemma ser det ut som att en atombomb briserat i vanlig ordning, men vi har gjort roligare saker än att städa.
Vi har umgåtts med nära och kära, gått läjesgauet, jag har jobbat lite, plockat bär.. Städning kan vänta.
Fast nu är det faktiskt dags, haha. Får ta tag i det där nån dag.
Idag drog mammabebis träningen igång igen. Var skönt och peppande att se att kroppen stärkts efter graviditeten.
Men behöver nog konsultera lite med en läkare eller sjukgymnast. Har fått väldigt ont i kroppen. Typ foglossning ont. Plus en fot som inte riktigt är med på noterna.
Tiden går så fort så jag har lite panik. Har bestämt sen länge att jag ska jobba oktober-november och det har känts jättebra. Men oktober närmar ju sig med stormsteg och jag börjar få väldigt ångest. Ska jag vara ifrån min skatt?
Nu börjar jag få den separationsångest och känslostormar som de flesta mammor har i början. Kanske har det tagit den här tiden att landa i mammarollen?
Har skickat in ansökan om förskoleplats också. Usch.. Inget ont om förskola, har själv jobbat där. Men ska jag lämna ifrån mig henne så mycket för att göra vad, jobba? Tänk att få vara ekonomiskt oberoende och bara jobba det som en känner för och därmed slippa lämna henne.
Kanske är ångesten stor för att jag inte vet vart jag ska jobba? Mycket hänger i luften. I höst verkar det bli bemanningen men sen..? Jag har ju en tjänst på grytvägen och det är inget fel på stället, men det kommer inte att funka med de tiderna för vår del. Eller jo, men det innebär väldigt långa dagar på förskolan för Freja och det går jag inte med på.
Chiefen ska lägga in ett gott ord för mig hos en annan chef, så vi får se vad som händer.
Hursomhelst går tiden alldeles för fort..
