Funderingar...
Det där med att skaffa barn på kom tal idag på jobbet.. För de flesta är väl det en självklarhet..
Men inte för mig..
Det är liksom inte frågan om jag vill.. Jag är så vansinnigt rädd för att föra mitt elände vidare.. För det är ärftligt och yttrar sig ofta som autism, manodepressivitet eller schizofreni.. Och jag känner lite, vill jag utsätta någon för det??
Jag vet ju själv vilket helvete det är att ha en psykisk sjukdom.. Har alltid varit inne på att adoptera.. Men läste mig till idag att det är kört för min del pga psykisk ohälsa..
Och ett annat orosmoment är om jag kommer att orka.. Sömn är a och o för att jag ska fungera.. Och sömn kan man liksom inte räkna med att få med barn..
Det är det som suger.. Att allt blir så mycket krångligare..
0 Kommentarer till "Funderingar..."
