Fröken Svår

Fick varit och fikat hos kära Åsa idag.. Har inte träffats på evigheter.. 3,5 timmar bara flög iväg.. Betade nog av alla livets problem och gåtor..

Var skönt att få prata av sig.. Att få berättat lite av vad det är som gnaver.. Det lilla jag kan sätta ord på..
Men det kostade.. Är helt färdig..

Fick höra igår att jag borde söka hjälp.. För vad då?? Att jag känner mig konstig? Vad ska jag söka för när jag inte ens vet vad problemet är, när det inte finns något att berätta??

Det har hänt en del småsaker det senaste halvåret.. Små, kan tyckas, obetydliga saker.. Men när de små sakerna blir fler och fler så blir det helt plötsligt till stora saker..
Kanske beror min apati på att jag helt enkelt inte orkar mer??

Jag vet att jag är otroligt osocial nu och inte hör av mig.. Ni får ursäkta, men jag orkar inte..
Att sitta hemma och uggla är ingen lösning, jag vet.. Men jag behöver lite egentid.. Lite tid att fundera ut vad jag egentligen vill.. Vad det är som suger så mkt energi ur mig..

Detta går över, det vet jag mkt väl sen tidigare.. Men det är svårt att se ljuset i tunneln när man inte känner något.. När man är helt tom.. Som ett skal..

Jag drar mig i regel undan när jag inte mår bra.. Isolerar mig.. Som ett skadat djur för att få slicka såren..


Vet inte riktigt vad jag vill med det här.. Kanske bara förklara varför jag beter mig som jag gör nu.. Varför jag inte hör av mig och drar mig för att hitta på något..
Jag dissar ingen, jag vill egentligen hitta på något.. Men jag orkar inte riktigt..
Som jag nämde i förra inlägget, jag orkar inte vara glad.. Men jag vill inte prata om det heller.. Jag vill inte släppa in någon i mina dunkla rum.. De tankarna är privata..
Delade med mig av dem till en person en gång i tiden och det slutade illa.. Tog tid att reparera den relationen igen..